Uppe i ottan.
klockan är inte ens åtta och hör sitter jag fullt påklädd med frukost i magen. Det händer sannerligen inte varje dag eftersom jag Och K brukar ha en helt annan start på dagen. Anledningen till detta är nämligen att vi ska på en tripp till stora staden. Jag och K på egen hand. En två timmar lång bilresa och massa umgänge med föräldralediga vännerna och deras bebisar. Har sett fram emot det mycket men inte känt mig redo att göra trippen på egen hand. nu är det ialfl dags och jag är faktiskt nervös. Främst för bilfärden även om jag fattar att det bara är att stanna om damen inte är nöjd med läget.
Det är så många saker som vi gör tillsammans för första gången. Det känns ofta spänt och nervöst innan men för varje litet steg blir vi alltmer säkra och jag är övertygad om att vi med tiden kommer bli världens bästa team. Men K kommer alltid ha en nojig morsa. Tur att hon har två och att den andra är lugn som en filbunke. Tur för henne och för mig.
En glimt ur vår vardag och semesterfunderingar.
Vi har så sköna veckar. J har fortfarande kvar av sina tio dagar som hon fick när K föddes. Det var så mycket röda dagar över julen så vi var ledig à tillsammans ialfl. Därför tar hon ut några dagar i veckan nu. Så himla mysigt att vara alla tillsammans tycker vi. Jag önskar att vi hade planerat in mer sådan tid för det är verkligen guld värt men vi hoppas ändå att det blir som vi planerat, att vi har många veckor tillsammans i sommar. Vi har lite löst börjat fundera över vad vi ska göra på semestern. vi brukar ju annars vara rätt sponta à och bara dra iväg dit vi känner för, i år känner vi dock att vi skulle vilja ha lite mr planering. Vi kommer att vara mycket på ön som vanligt och vi ska absolut upp priden i år och förhoppningsvis träffa andra trevliga familjer men sen vet vi inte.
Igår hade vi en liten premiär. Vi var ute och käkade lunch. K var med på restaurangen. Vi var lite spända för hur det skulle gå men det gick strålande bra. Vi käkade först sen fick K sin mat. Alla var mätta, nöjda och glada. Skönt med en sådana första gång!
Nu laddar vi i för helgen då brorsan och hans tjej kommer och håller oss sällskap!
Lite tankar
Ett lugn börjar lägga sig över vår vardag. Det är när jag slappnar av som jag känner att jag faktiskt varit spänd. Det känns skönt att jag faktiskt oftast kan gissa mig till vad K behöver i olika sitauationer även om jag ibland känner mig helt rådlös. J är fortfarande hemma någon dag i veckan men snart kommer det återgå till det vanliga igen.
Försöker få till rutiner för K och mig på dagarna och det börjar kännas riktigt bra. Det jag inte riktigt hade räknat med är att jag saknar mina nära och kära i Sthlm så mycket. Att ta bort mitt sociala sammanhang på jobbet innebär att jag är rätt ensam i den här staden. Självklart umgås vi med J :s vänner men jag saknar mina vänner, mina föräldrar och bror. Det är inte min starka sida att kasta mig in i nya kompisrelarioner även om jag ofta uppfattas som social och framåt. Inser att jag måste försöka för att dagarna hemma inte ska bli alltför långa. I slutet av februari börjar föräldragruppen igen och dessutom hade J och jag tänkt försöka ta oss iväg på öppen förskola för regnbågsfamiljer här framöver. Några små steg ialfl.
Status för K är att hon växer så det knakar, blir mindre och mindre intresserad av brösten och äter i stort sett bara ersättning nu. Hon ler många gånger per dag och det är så mysigt att få en responsen från henne. Vi har haft några dagar när hon haft svårt att komma till ro och sova vilket lett till en övertrött liten tjej, men överlag är hon supernöjd och världens finaste (såklart haha)
En lång tystnad blev det
vår lilla K har hunnit bli en månad. Jäkligt dålig uppdatering här men trots att vi knappt gjort någonting känns det som om tiden rusat förbi. Det har varit en mysig, jobbig, omvälvande, underbar, känslostormarnde tid.
Vi mådde fint efter kejsarsnitt både jag och K. Den lilla stora damen (4225 g) fastnade halva vägen ut och trots 22 timmars kämpande gav mamman till slut upp och personal på förlossningen höll med. När beslutet om kejsarsnitt väl togs var ingen mer lycklig än jag så inga negativa känslor alls i samband med det, tack och lov. Dessutom kom jag snabbt på benen igen. Vi låg kvar på BB två nätter, det är något slags rosa skimmer över de där dagarna. Jag,J och K i en kärleksbubbla på vårt lilla sjukhusrum.
Väl hemma började vi inse att K inte blev mätt av den mjölk jag hade. Det var slitigt ett tag med många många timmars amning och trots det en gnällig onöjd liten tjej. När vi mer regelbundet började komplettera med ersättning blev allt mycket bättre. Jag har fått acceptera att det även i fortsättningen kommer få bli ersättning och amning i kombo för att det ska fungera. Hade
bestämt innan att inte försöka ha så mycket principer med det där med amning. Ändå är jag lite besviken att det inte fungerar till 100% Känner att jag blivit påverkad trots allt och alla som påtalat amningens fördelar under graviditeten..men men nu funkar vardagen här hemma och K mår fint och går upp i vikt. Det är ändå det viktigaste.
Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men eftersom jag måste hinna äta lunch innan K vaknar får jag avsluta nu och kanske kan jag, nu när vi börjat få lite kläm på rutinerna här hemma, uppdatera lite mer frekvent.
Till sist: TACK! för alla era gratulationer! :):)
HON är här
Åh äntligen har vi lilla hon här hos oss. Efter ett långt dygn (som jag skriver mer om senare) kom hon igår morse med kejsarsnitt. Vi mår så bra och tar igen oss och lär känna varandra hör på BB
41+2 Sprickfärdig mage, ingen bebis
Vilken väntan. Helt galet. Tio dagar över tiden idag. Låååååååånga tio dagar och jösses vilken stor mage. Mår rätt bra även om orken är väldigt begränsad. Har inte samlat på sig en massa vätska och efter en titt på vågen för första gången insåg jag att jag inte heller gått upp alltför mycket i vikt.
Häromdagen var dock bebis så stilla hela dagen att oron blev för mycket. Vi ringde förlossningen och fick komma in på en liten titt. Allt verkade fint med den lille (store, jösses vad fullt det såg ut där inne) Mitt blodtryck. som varit bra hela tiden var dock lite högt och fick göra enny koll à v det idag. Det var på gränsen till högt men okej. Vi har fått tid för överburenhet och igångsättning 18 december. Det känns skönt attväntan har ett slutdatum även om jag hoppas att den lilla raringen behagar sätt fart innan dess...
under tiden kan jag tjänstgöra som mänsklig tv-tablå. Har väl aldrig i mitt liv spenderat så mycket tid i tv-soffan.
38+5 kunde väl aldrig anat
att det skulle vara så extremt jobbigt med den här väntan. Jätteskönt att ha slutat jobba men, jag vill faktiskt bara att bebben ska komma ut nu. Det blandat med tung kropp och hormoner i massor gör mig en smula gnällig. Får så dåligt samvete av att gnälla eftersom jag vet att många har det så mycket värre än jag. Jag har inte ont någonstans, känner mig inte särskilt orolig inför förlossningen och alla prover och grejer är helt normala. Längtar bara så mycket, känner mig otålig och tycker det ska bli skönt att få min kropp tillbaka.
37+2 För längesen, liten update.
Har varit fruktansvärt dålig på att skriva något här. Är lite lessen för det eftersom det varit roligt att kunna gå tillbaka och läsa om hur det varit hela vägen men det är som att den här hösten är ett enda stort ingenting. Eller egentligen är det min energi som varit helt slut när jag klarat av jobbet och alla vardagens måsten under de senaste månaden. De saker som jag brukar tycker är oligt att ägna min fritid åt har fått stå tillbaka för mycket soffasittande med ett öga på tv:n och SÖMN.
Nu är det dock inte långt kvar. Magen känns sprickfärdig och vi längtar så mycket efter lillskrutten därinne. På det hela taget mår jag bra. Det som påverkar mig mest är sömnbristen, upp och kissa massor med gånger och perioder av att vara klarvaken nattetid (av någon anledning?!) Det har varit delade känslor för mig att sluta jobba men nu är det bara tre dagar kvar och det känns så skönt. Det kan ju dröja flera veckor innan bebis kommer men tror att det kommer vara bra för mig att vara hemma och ha lite tråkigt, vila upp mig och förhoppningsvis orka med lite bak, städ mm.
Allt praktiskt är fixat inför förlossningen och det är bara bebben som saknas. Det har varit mycket spring hos både barnmorska och föräldragrupp under den här hösten och det känns som jag mer och mer går in i gravidbubblan. Vi önskar dock båda två att det ahde funnits regnbågsfamiljegrupp här i vår stad, hade varit grymt skönt att få träffa lite andra familjer just nu. Den föräldragrupp vi var med i gav ärligt talat inte så mycket även om det var trevligt på alla sätt. tror inte riktigt att det är vår grej helt enkelt men men.
INför förlossningen känns det faktiskt än så länge hyfsat lugnt. hoppas den känslan håller i sig. Det är en otålig väntan just nu men snart så. Max en månad till. Overkligt och härligt!
23+6 Längtan och bristande arbetsmoral
Åter på jobbet efter semestern. vet inte vad jag ska säga. Trodde det skulle kännas helt okej eftersom det är en rätt begränsad tid nu under hösten tills bebben tittar ut. Men icke. Jag är dödstrött och har inget som helst av mitt vanliga driv. fastnar i mina tankar och stirrar ut genom fönstret. Förhoppningsvis blir det bättre men nu längtar jag bara så mycket till december och det är dags.
Jag är så förundrad över alla som har tankar kring min mages storlek. Hälften säger: "Men va liten du är för att vara i vecka 24" och den andra hälften: " Men guuuuud va stor mage du har redan" För det första kan jag aldrig lista ut vad det är meningen att man ska svara på en sån kommentar, För det andra är det väldigt märkligt att männiakor plötsligt tar sig friheten att kommentera min kropp. Det blev så tydligt när jag kom tillbaka efter semestern...
Förövrigt mår jag faktiskt väldigt brqa. Mina största problem är att jag får ont fötterna när jag går eller står längre än 30 minuter och att jag är så flåsig. Ska till barnmorskan på torsdag och ta prover mm. Det känns skönt att få bli lite uppkollad. Känns som det var ett tag sen nu.
22+3 Semester
Semesterlunk här hos oss. Jag som vanligtvis älskar värmen pustar och stånkar mest . Som tur är har vi haft sköna dagar på ön med närheten till havet. Perfekt svalka och skön avkoppling. Nu har vi mellanlandat hemma och ska dra oss upp till Sthlm i mitten av nästa vecka. Lite Pride, vänner och shopping.
Magen växer så det knakar. Jag har äntligen fått känna några små buffar på magen men än är det mycket
sparsamma. Igår var vi dessutom
och beställde barnvagn. Efter en del diskussioner hit och dit blev det en brio
go. Hoppas det kommer att bli bra. Känns lite galet att tänka barnvagn. Fortfarande overkligt och lite läskigt men nu är det ialfl gjort.
Förövrigt äter jag mer glass än någonsin och verkar ha glömt min tidigare kosthållning: socker EN gång i veckan.
18+6 igen. Värsta snyggingen!
Jorå, värsta snyggingen låg därinne i magen och sprattlade. Till en början låg den lille med ryggen utåt som e köttbulle och hade absolut inte luist att visa upp allt som barnmorskan ville kika på (integritet, javisst!) Vi fick ta en promenad och dricka mycket vatten. En kvart senare gick det bättre. Allt såg fint ut och den var precis så stor som den borde den här veckan. Vilken lycka! Kändes som jag andades ut för första gången på många veckor. Nu ska vi njuta av sommaren, magen som växer och tiden som vi har framför oss. Tänk att den här långa resa är slut om några månder och att vi får börja en ny mycket efterlängad resa tillsammans alla tre. Ofattbart och helt fantastiskt!
18+6 Ultrljudsdagen.
Några veckor rusade visst på. Mycket skönt. Idag är det äntligen dags för RUL. Klockan 13 ska vi vara där. Är spänd och nervös men mycket förväntansfull. hoppas att pyret fortfarande ser ut att ha det bra därinne. Magen har ialfl börjat växa till sig och jag ser nog ialfl lite er gravid än lönnfet ut nu hehe. Mår överhuvudtaget rätt bra. Mitt tsh-värde som jag kollade för några veckor sen var något förhöjt (2,3) så har ökat dosen levaxin lite. Ska lämna ett nytt prov i slutet av veckan så får vi se.
Känner mig inte längre sådär trött utan mer sådär vanligt semestersugentrött. Vi jobbar veckan ut sen blir det fyra härliga lediga veckor. Vi börjar med att åka till ön som vanligt sen får vi se lite vad det blir. Förmodligen sthlm en sväng ialfl. Längtar!
En liten lägesuppdatering härifrån. Hoppas ni som kikar in har en jätteskön sommar!
13+6 En liten uppdatering av nuläget
Tiden börjar faktiskt gå lite fortare, Skön känsla efter alla veckor när varenda dag har räknats. Jag har inte haft några mer blödningar den senaste veckan vilket är väldigt skönt. Min matlust börjar vara lite mer sig lik och min ständiga trötthet gör nu ibland små uppbehåll. Det rullar på och blir på det hela taget lite mer verkligt när man kan prata om det. Nu vet de flesta på jobbet, alla vänner och familj.
Idag har jag varit och lämnat blodprov för att kolla sköldkörtlen. Hoppas värdet fortfarande är stabilt men oavsett känns det skönt att göra en check. Vi hoppas också på att vi kommer få en kallelse till Rul den här veckan så vi har en tid att se fram emot. Det hägrar lite nu...
Den här helgen skulle vi ha gift oss. 8 juni. Allt var planerat, lite bröllop med våra familjer och sedan fest med vänner senare i sommar. Ibland tar ju dock livet andra vägar och eftersom J:s pappa fortfarande är väldigt sjuk har vi bestämt oss för att skjuta bröllopet tills nästa år så att han kan vara med. Det känns som rätt och bra beslut även om det självklart är tråkigt. Men ringarna ligger därhemma och väntar och egentligen är det ingen brådska. Ialfl blir det några dagar på fina ön till helgen och det behöver vi båda två.
12+0 Milstolpe!
Tänk att vi faktikst klarat oss såhär långt. Det har varit en milstolpe hela tiden och nu är vi där. Nästa mål blir RUL som antagligen blir någongång runt midsommar. Min annars ganska runda mage ser väldigt...mätt ut. Hoppas det är ett gott tecken, för snyggt är det då inte!
11+5 inskrivning
Har just kommit tillbaka efter besök hos BM och inskrivning där. Vet inte vad jag ska tycka om saken riktigt. känns lite som om allt går enligt en mall, "jaha du är normal, då ingår du i basprogrammet vilket betyder blablabla" Kanske är det eftersom t vi är bortskämda med extremt bra bemötande på ferten som vi reagerar på det för självklart är det ju jättebra att ingå i basprogrammet (= allt är som det ska). Fick ialfl lämna en hel del prover så nu hoppas vi på att dom ser ut som dom ska.
Senario hos bm:
BM: Har ni några sjukdomar i släkten som kan påverka bebisen?
Jag: Diabetes, högt blodtryck blablabla
BM vänder sig frågande till J.
J: Ja, jag har ju inte dirket något med det biologiska att göra så det kanske inte spelar så stor roll?
Fnissattack!
