Regnbågsbebbe

Jorå, värsta snyggingen låg därinne i magen och sprattlade. Till en början låg den lille med ryggen utåt som e köttbulle och hade absolut inte luist att visa upp allt som barnmorskan ville kika på (integritet, javisst!) Vi fick ta en promenad och dricka mycket vatten. En kvart senare gick det bättre. Allt såg fint ut och den var precis så stor som den borde den här veckan. Vilken lycka! Kändes som jag andades ut för första gången på många veckor. Nu ska vi njuta av sommaren, magen som växer och tiden som vi har framför oss. Tänk att den här långa resa är slut om några månder och att vi får börja en ny mycket efterlängad resa tillsammans alla tre. Ofattbart och helt fantastiskt!