Regnbågsbebbe

Jahopp och där kom kallelsen. Operationen blir 9 november, förhoppningsvis. Det stod att jag skulle höra av mig om jag var förkyld eller har mens. Enligt appen i telefonen kommer jag att ha mens då, hm. Betyder det att man inte kan göra operation? Jag har noll erfarenhet av detta känner jag. SKa ialfl på ett samtal på onsdag inför operationen. Tänker att jag får fråga då om inte annat. Det är ju väldigt jobbigt att först hålla på att planera sjukskrivning från jobbet och grejer för att sen få allt inställt på grund av mens men är det så då är det säkert av någon bra anledning. har lust att bara säga åt första bästa läkare jag ser onsdag att bara TA UT SKITEN! Men två veckor till är ju faktiskt inte så länge så jag får väl stå ut ett tag till. Kommer bara att hinna blir så fruktansvärt nervös om jag känner mig själv rätt.

I helgen har vi ialfl firat två år tillsammans. Sjukt mysig kväll på relaxavdelning på stora badhuset i fredags och en tripp i vår nya fina bil till Sthlm på lördagen. Livet är egentligen väldigt gott, om man bara ignoerar vissa bagatellhändelser som komma skall.

Tog mig i kargen, sträckte på ryggen och vandrade in hos chefen sedan två månader tillbaka. Informerade om att jag snart kommer att behöva vara borta från jobbet för operation och trodde att jag skulle komma undan med den informationen. I C K E! Frågan kom som ett brev på posten och jag kände att ärlighet var det enda som gällde i det läget. Jag informerade alltså om våra barnplaneringen och jösses vad skönt det var. Hon blev inte förvånad utan var bara bara positiv. Känns grymt skönt när det kommer att bli en del besök på dagtid framöver. En sak mindre att oroa sig för.

Våra föräldrar då?..jo dom tog vi och satte in i situationen också eftersom det är lite svårt att dölja när jag ska opreras och grejer. Dom blev jätteglada alla fyra och det känns faktiskt som en lättnad att kunna få lite stöd från dom framöver. Det tar bara en massa energi att hålla på attt undanhålla sanningen. Dessutom har dom nu mycket god tid på sig att fråga, undra och fundera, för att sen, när det förhoppningsvis kommer komma en bebis, bara vara en hög med härliga morföräldrar.

Nu var det ett tag sen igen. Har varit o grejat med äggledarsponingen idag. Vet inte riktigt vad jag ska säga om saken, det gjorde lite ont. Det var väldigt obehagligt men vi blev otorligt proffsigt bemötta. Jättebra personal. Och tur var nog det eftersom jag gick därifrån med en inplanerad operation för att ta bort cysta på äggstocken. Inte ritkgt vad vi hade tänkt oss innan vi gick dit. Istället för väntan på insemination blir det nu först operation som står på schemat. Känner mig tacksam att det ändå upptäcktes och att jag kan ta bort den så fort som möjligt men också lite lessen över att behöva vänta ännu längre. Min erfarenhet av sjukhus är dessutom lika med noll så operation känns läskigt och oroande. Min lightversion av hypkondri skriker dessutom cancer i högan sky, fast det var bara jag som oroade mig för det fick jag klart för mig under besöket. Ja Jösses. Vilken dag.

Om jag ska se saker ur ett annat perspektiv så bestämde vi at köra igång så fort cystan har avlägsnats. Donator diskuterades och min andra äggledare funkade tydligen finfint. Jag ska försöka tänka lite på det också inte bara på den läskiga cysta och operation.

Den här resan...ja....hoppas allt blir bra framöver.