Regnbågsbebbe

Dag sju efter Proverastart. Idag fick jag mens. Känns konstigt att börja äta ppiller, det var ju inte igår precis. Nu finns det en planering som vi hoppas hoppas hoppas kommer att gå och genomföra.

Det var ett drygt ett år sen jag flyttade hit nu. Det är en ganska lång tid. Kanske är det på grund av att läget är som det är just nu, kanske är det hösten , kanske är det...tjaa inte vet jag. Känner mig hursomhelst rätt ensam. Saknar närheten till mina vänner och mina föräldrar och det självklara vardagliga umgänget. Saknar också som jag skrivit tidigare att ha människor i mitt liv som förstår det vi går igenom.

Det känns tungt och jag det är så många "nya" känslor att deal med. Vet liksom inte vad jag ska göra åt situationen. Hålla ut kanske? Vad finns att göra egentligen?

Den här bloggen är en smula gnällig just nu. Jag är osäker på om det är rätt att skriva ut sådant här men nu gör jag det iallafall.

Dagens sanning och min beskärda del av att fläka ut mina känslor på nätet...

Den enormt gulliga läkaren ringde för en halvtimme sedan. Mycket riktigt hade värdena stigit mycket sedan sist. Det innebär medicinering med levaxin. Det innebär en förklaring till att jag varit helt galet trött det senaste halvåret, inte går ner ett gram i vikt trots väldigt regelbunden träning osv osv osv...

Påbörjar medicinering i kombo med provera imorrn. Sen behöver vi vår beskärda del av tur för det finns en STOR risk att värderna inte hinner stabiliseras innan jul. Vilket betyder att inget försök kommer att hinnas göra innan juluppbehållet och det känns riktigt deppigt alltihop. En sån där droppe som får bägaren att rinna över.

Bara åt helvete med allt!

Vi har tagit hos söderut i landet och befinner oss i Göteborg.

En hel lång skön helg för att fira att vi stått ut ned varandra i tre år. Ibland är det bara så skönt att komma hemifrån och se något annat. Jag som eg är från sthlm från början har rätt dålig koll på den här stan. Idag ska det bli ändring på det. Paraplyerna är medtagna och vi tänker fullkomligt strunta i det tråkiga vädret.

Skulle det vara så att någon av er kommer kika in här under dagen och har världens bästa Göteborgtips då mottages det tacksamt:)

Vi samlar kraft och energi inför Ivf-starten. Njuter faktiskt av lugnet och vardagslunken och tänker inte så mycket, varken på det som varit eller det som komma skall.

Jag är så sjukt nöjd att jag det senaste halvåret äntligen fått rutin på träning. Och har för första gången förstått vad människor menar när det säger att träningen blir ett "behov". Utan hormoner och alla bergodalbanor har jag dessutom mycket mer energi.

Trots att det känns rätt schysst just nu så längtar vi efter att få ta nya tag. Bara drygt två veckor kvar nu. Spännande!!!