Negativt.
känner absolut ingenting..
Värmevallningarna har hållt i sig efter ovitrellen och jag har varit sjukt trött. Ska faktiskt bli lite skönt att inte ha massa hormonor i kroppen under sommaren och ta nya tag i hööst om det blir negativt. Behöver nog känna mig lite "som vanligt" igen och ha semester.
Det har varit ett galet läsår med nytt jobb, ny stad och bebisverkstad. Det börjar så smått ta ut sin rätt.
Nedräkning till helgen och test. 5 dagar kvar.
Och till semester. 4 veckor kvar.
Nu så!
Nu är det gjort! Igår morse startade vi igång dagen med en hotellfrukost. Vi tyckte att det var den perfekta uppladdningen.Efter frullen åkte vi till sjukhuset. Hela avdelningen var nersläckt och mörk och det vara bara vi och läkaren på plats. Kändes jättemysigt att vara dr en lördag med full fokus på det vi skulle göra, istället för att stressa fram och tillbaka till jobbet med andan i halsen.
Inseminationen gick fint och det verkade som att ägglossningen var som den skulle. Nu börjar nästa väntan, den där längsta. På midsommarafton får vi veta hur det gick. Ska försöka att inte känna efter allt för mycket...
Om att njuta när tillfälle ges
Jaaaaaaaaaaaaa. Yesyesyes! Hurra! Affirmationer om strutsägg har gett resultat. 17.5 mm LYCKA! På lördag blir det försök och imorrn ska J få äran att spruta in ovitrell i min mage.
Vi är sjukt glada över att få göra försök nr 2. Sjukt glada!
En cirkel på skärmen...
En cirkel i vänster äggstock och en slemhinna som ser ut som den ska.
Tack tack tack för det beskedet.
Nu hoppas vi att den växer till sig och blir ännu större och finare.
Återbesök på torsdag för ny mätning.
Lite hopp igen!
Ett år, bara början?
För ett år sedan veckopendlade jag fortfarande. Varje stund längtade vi efter att våra gemensamma liv i det gulliga lilla huset skulle börja på heltid. Jag fick till slut nog, sa upp mig utan att veta vad jag skulle göra i den nya staden. Plugga magister? Jobba extra? Få ett jobb?
Allting löste sig ändå fint och jag fick det jobb jag helst ville ha.
I samma veva blev vi kallade till första besöket på sjukhuset.Vi hann dit på första undersökningen innan det stängde för sommaruppbehåll. Tänk, ett helt år har gått och fortfarande känns det som om vi bara är i början av den här resan.
Vi pratade om det häromdagen. Vi tycker båda att det känns som att vi alltid kommer att "springa" på sjukhuset. Det är overkligt att tänka sig något annat.
Så mycket har hänt under det här året. Hela mitt liv ser helt annorlunda nu mot då. Många val blev rätt och bra, jag älskar vårt gemensamma liv och vårt mysig hus. Och jag hoppas att jag någonting slipper en vardag med en massa sjukhusbesök.
Sista pergodagen idag. Tisdag: VUL. Är så sjukt nervös för resultatet redan nu.
