Regnbågsbebbe

världes lyckligaste dag. 1.7 cm med fladdrande hjärta, små armar, finfin ryggrad och små bebstumpar

. Lilla miniatyr människa.Tydligen inte 8+3 utan 8+1 och berräknad födelse 3 december. Vi är så glada just nu!

 

Lite blod på pappret vid toabesök idag. Panik. Sammanbrott. Tårar. Ringde kvinnokliniken som sa att vi skulle höra av oss igen om det kom mer blod. Det är tre timmar sen nu, pyttelite till har kommit. Det känns som om det är kört den här gången också. Fan! 

...och fullständigt livrädd. Nu borde Ärtans hjärta börjat slå. sist hade graviditeten avstannat nu. Det är nästintill outhärdligt att behöva vänta och än är det två veckor kvar till VUL.

Alltså..vilken vecka. Har gått i dvala från morgon till kväll. Slocknat klockan 21 och sovit som en sten hela nätterna. Inte orkat träna, inte orkat laga mat. Ätit var tredje timme för att inte börja må illa. Jösses. Idag när jag var inne och prattde med en kollega om en jobbig grej på jobbet kände jag tårarna komma, Hallå liksom ?! har väl aldrig någonsin hänt att jag gråtit på jobbet. Det är sannerligen inte BARA med detta men samtigit om jag någon sekund känner mig "som vanligt" blir jag livrädd för att Ärtan inte lever där inne. Tack och loooov för att helgen är nära nu.

 

Känner absolut INGENTING. INga ömma bröst, inte ont i någon mage inget inget alls. Lite yr har jag varit från och till men det är också allt. Kollar tillbaka i bloggen förra gången jag faktiskt var gravid och inser att jag vid det här laget hade rejäl mensvärk fastän mensen inte kom. Inga sådana känningar alls nu. känns inte särskilt hoppfullt alls men men vi får väl se vad som händer de närmaste dagarna.. 

 

Något som med säkerhet händer är att vi drar till Berlin över påskhelgen. Ska bli så skönt att komma iväg lite, den här vintern har tagit hårt på oss båda och vi känner att det är läge för några semesterdagar nu. Ett plus på stickan här framöver skulle verkligen också göra sitt till även om det skulle innebära enorm oro.

 

Nämen vi tar väl och väntar lite och försöker att inte känna efter så himla mycket.

Sitter på jobbet med telefonen i blickfånget. idag gäller det. De små frusna liven ska tinas upp och förhoppningsvis överleva. 7 chanser, någon borde väl klara sig men ändå så nervöst. Det värsta värsta tänkabara vore ju att allt blåstes av nu och vi börja om.

På ultraljudet idag var slemhinnan 9,5 mm vilket betyder att det börjar dra ihop sig till ett nytt försök. Så imorrn börjar jag med vagitorierna för att vara så redo som jag kan vara på måndag. De kommer att tina en blastocyst i taget och förhoppningsvis är någon fin. Det var ett mycket trevligt sjukhusbesök den här gången och vi ser verkligen fram emot måndagen. Vågar inte ens tänka på altt som kan hända utan ska verkligen försöka att ta det i små steg.

Med ett "normalt2 sköldkörtelvärde är det ialfl lättare att hålla humöret och ha lite kraft och ork över till annat än att jobba. Den energin lär behövas..

Kan knappt fatta det. bara några timmar efter att J ringde ferten kom mensen som på beställning. Yes liksom! Här hade vi fått vänta drygt en vecka med att starta behandling med provera för att inte det skulle krocka med påsken och så kommer mensen som ett brev på posten helt av sig självt. Det blir apoteket efter jobbet och hämta ut medicin inför frysåterföring.

 

Sammanfattningsvis: vårsol, takdropp, mens, bra sköldkörtelvärd, hoppet återvänder. Nu kör vi!

Sköldkörtelvärde nere på 1.2. Skönt. En sak att cehcka av på listan. Vi börjar känna oss redo för ett nytt försök (om man nu någonsin blir redo) och inväntar ingreppet för check av livmoder nästa vecka. Förhoppningsvis kan vi starta igång efter det. Men är det något jag lärt mig på den här resan är att; man vet aldrig.

 

 

Livet fortsätter som vanligt. Vardag, helg, måsten och nöjen. Inte längre samma förtvivlan och inga blödningar eller smärtor. Vi gör mycket för att försöka krydda livet med må-bra-saker som ger energi och jag tror vi är rätt så bra på det, tillsammans. Men den här obeskrivliga tröttheten som kommit den sista veckan försvårar. Jag är trött både i kropp och huvud och efter jobbet finns inte mycket ork över för annat än mat och sov.

 

Har ialfl fått operationstid eller vad man ska kalla ingreppet för. 26/2 går de in me dkamera för att eventuellt ta bort skiljeväggen i livmodern. Kanske har jag lyckats samla på mig mer energi tills dess. Nästa vecka blodprov för att kolla sköldkörtelvärdet, håll gärna en tumme eller två att det går bra.

Vad skulle jag gör utan J. På något vis är det i sådana här stunder som det blir så tydligt.

Längtar till den 8 juni när du blir min fru. Så mycket kärlek.

 

 

( OCH jag vet jag veet. Du kommer tycka att det är så fånigt att jag skrivit detta, här fast att du i smyg, kommer att bli lite glad ändå;))

Nej. värsta tänkbara nyheter. Inga hjärtslag. Skrapning imorrn.

Har inte så mycket mer att säga just nu.

Man kan undra varför behovet av att googla uppstår. Ibland kan jag hålla mig för att jag vet att det inte är mitt eget bästa. Men det seaste dagarna? ICKE! Jag har nu läst det mesta som finns att läsa om hjärtan som inte slår vid VUL, missfall och olika symtom. Jg intalar mig att jag läser för att vara "förberedd", men jösses, det skapar ju bara en massa oro. Idag är det ialfl dags och ta en titt på Pyret. Ska jobba några timmar först och sen drar vi iväg.

 

Kan det få vara våran tur nu?! 

Nu har vi varit i kontakt med kliniken. De är alltid lika gulliga barnmorskor som svarar på deras telefontid. Vi har fått tid för VUL nästa vecka (16/1) En stor dag. Vill så gärna att allt ska se bra ut. Vi fick också rådet att redan nu ringa vårdcentral och barnmorska där. Sagt och gjort. Tid hos barnmorska 22 hanuari, check! Måste medge att det kommer att bli skönt att ta en liten paus från vårdsvängen här framöver om allt går som det ska.

 

För övrigt mår jag helt okej förutom den här tröttheten som gör att jag ligger däckad i soffan på kvällarna. Förmiddagarna är helt okej men på eftermiddagarna och kvällarna vill jag helst bara sova. Magen är svuellen som en gasballong men annars är allt ganska mycket som vanligt fast ändå helt annorlunda.

 

Jahaja. Igår klagade jag på att jag inte kände någor och idag har jag panik över mensvärk. Vaknade i natt och hade massa mensvärk och konstig känsla i magen. Blev tvungen att väcka J (hm två gånger..) för att påtala detta. LIVRÄDD för att börja blöda. Jag börjar bli smått knasig om jag inte redan var det innan. Hur som haver, ingen mens i sikte än, mensvärk till och från fortfarande. Lever på hoppet och tänker inte berätta hur många ggr jag varit på toaletten idag och tittat efter

Jag känner absolut...INGENTING. Har ingen aning om ifall jag borde känna något eller om man kan vara lika gravid utan symtom. Det är en sjukt lång väntan just nu. Det kommer inte att bli något tjuvtestande utan vi håller oss till testdagen den här gången om inte mensen kommer innan. Det hade dock varit roligt med något liiitet tecken på att vi kanske har lyckats.

Idag är det dagen. Dag nummer 5. Har varit några långa väntedagar hos oss. Jag är halvstirrig över att telefon ska ringa och för att alla små miniliv är döda. Överkänslig för alla symtom från kroppen: kan det vara tecken på överstimulering?

 

Klockan 14 ska vi vara där och då får vi veta. Hoppas så mycket på att allt gått bra och att vi går därifrån med ett av miniliven.

Av 19 ägg var  15 mogna. 12 har blivit befruktade. Pån onsdag blir det insättning av blastocyst. 

Det känns så bra nu...

Nytt vul idag på morgonen. Högra äggstocken verkar smått trög. Eventuellt två äggblåsor på den sidan. På vänster var det mer fart med 8-10 större blåsor. kruxet med det hela var att det enligt läkaren vore bäst med äggplock på lördag. Men det är ju inte möjligt. Hon funderade mycket på om fredag eller måndag men kom fram till att det inte var värt att vänta på tills på måndag ifall det skulle vara för sent. Såå på fredag blir det av. Hoppas hoppas att de har mognat till sig ordentligt tills dess. Ökar doen puregon de här sista två dagarna och sen blir det ägglossningsspruta på onsdag kväll.

 

Ja jösses nu är det verkligen dags och jag börjar bli sjuuuukt nervös för allt och ingenting. Typ: kommer det vara döödligt obehagligt, jag vill inte ta morfin och inte ha kontroll, tänk om de inte får ut några ägg, tänk om äggen inte är fina, tänk om J svimmar, tänk om äggen inte befruktar sig osv. Men det är värt det. Alla gånger.

Imorse var vi på ultraljud (när jag väl är gravid ska jag göra en studie i hur jäkla många jag slängt upop benen i den där stolen) Det var en hel del äggblåsor på gång. Några som var runt 8-10 mm och 2-3 stycken som var större och många pyttisar.  Jag tyckte det var lite klent men läkaren var hoppful och tyckte det hade kommit i gång bra (som hon uttryckte det) Jag känner att jag knappt vet vad jag ska förvänta mig men ska ialfl fortsätta med samma dos Puregon (125)under helgen . På måndag ska vi tillbaka igen för en ny check. Hoppas på lite mer resultat då...

 

Fördel med att kombinera hundvalp med IVF är att det knappast finns tid att fundera och grubbla på hemmaplan. Den lilla mysiga terroristen tar liksom all uppmärksamhet :)

 

Nu tar vi helg va?!