Regnbågsbebbe

Tog mig i kargen, sträckte på ryggen och vandrade in hos chefen sedan två månader tillbaka. Informerade om att jag snart kommer att behöva vara borta från jobbet för operation och trodde att jag skulle komma undan med den informationen. I C K E! Frågan kom som ett brev på posten och jag kände att ärlighet var det enda som gällde i det läget. Jag informerade alltså om våra barnplaneringen och jösses vad skönt det var. Hon blev inte förvånad utan var bara bara positiv. Känns grymt skönt när det kommer att bli en del besök på dagtid framöver. En sak mindre att oroa sig för.

Våra föräldrar då?..jo dom tog vi och satte in i situationen också eftersom det är lite svårt att dölja när jag ska opreras och grejer. Dom blev jätteglada alla fyra och det känns faktiskt som en lättnad att kunna få lite stöd från dom framöver. Det tar bara en massa energi att hålla på attt undanhålla sanningen. Dessutom har dom nu mycket god tid på sig att fråga, undra och fundera, för att sen, när det förhoppningsvis kommer komma en bebis, bara vara en hög med härliga morföräldrar.