8+5 glädje oro och trötthet.
Jag är så trött. TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT. På förmiddagarna går det hyfsat så länge jag äter och dricker som jag ska men efter lunch är det nästan omöjligt att hålla mig uppe. Koncentrationen är det bara skit med och jag glömmer saker hit och dit.
Vi är så glada över vår lilla ärta men allt fick en konstig vändning när J:s pappa plötsligt blev allvarligt sjuk. Oro och glädje i en märklig mix och nu hoppas vi på att det snart vänder så att han blir lite piggare.
8+1 rättelse och....
världes lyckligaste dag. 1.7 cm med fladdrande hjärta, små armar, finfin ryggrad och små bebstumpar
. Lilla miniatyr människa.Tydligen inte 8+3 utan 8+1 och berräknad födelse 3 december. Vi är så glada just nu!
8+2 Den stora dagen!
1. Träffa barnmorska (sitter i väntrummet just precis nu)
2. VUL på ferten. Det ångestladdade.
Den här förmiddagen känns väldigt avgörande och vi är sinnessjukt nervösa.
7+0 Den mest olidliga väntan av alla
Jag har genomlevt mycket vänta de senaste två åren. Väntan på mens, ägglossning, semesterstängd klinik, VUL, äggplock, testdagar osv osv. Men ingenting har varit så fruktansvärt som det är just nu. Blodet i helgen skapade panik i vårt läger, dock har det inte blödigt något mer sedan dess.
Vi ringde ferten igår för att höra vad de hade att säga och förhoppningsvis tidigare lägga vår tid för VUL. Men icke, de rådde oss att vänta till den inplanerade tiden (25/4) för att inte skapa mer oro om hjärtslagen inte syndes än (hallå? borde inte hjärtat börjat slå vid det här laget?) Tur för personalen att de är så rara så att det på något vis känns som ett okej beslut. Sköterskan sa också att det var väldigt vanligt att få liten blödning av lutinus som kan krocka med
något blodkärl därinne någonstans. Vad vet jag?!
Vi härdar ut, räknar dagar och övertolkar min kropps alla signaler. Bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan.
Imorrn åker vi till finaste ön och flyr från den stundande 30-års dagen. Kände inte för att fira just nu utan blir perfekt med liten stuga tillsammans med J och lillhunden. Kanske ger det lite kraft inför nästa vecka?!
6+4 Blod!
Lite blod på pappret vid toabesök idag. Panik. Sammanbrott. Tårar. Ringde kvinnokliniken som sa att vi skulle höra av oss igen om det kom mer blod. Det är tre timmar sen nu, pyttelite till har kommit. Det känns som om det är kört den här gången också. Fan!
6+0 ny vecka...
...och fullständigt livrädd. Nu borde Ärtans hjärta börjat slå. sist hade graviditeten avstannat nu. Det är nästintill outhärdligt att behöva vänta och än är det två veckor kvar till VUL.
hormonerna anfaller!
Alltså..vilken vecka. Har gått i dvala från morgon till kväll. Slocknat klockan 21 och sovit som en sten hela nätterna. Inte orkat träna, inte orkat laga mat. Ätit var tredje timme för att inte börja må illa. Jösses. Idag när jag var inne och prattde med en kollega om en jobbig grej på jobbet kände jag tårarna komma, Hallå liksom ?! har väl aldrig någonsin hänt att jag gråtit på jobbet. Det är sannerligen inte BARA med detta men samtigit om jag någon sekund känner mig "som vanligt" blir jag livrädd för att Ärtan inte lever där inne. Tack och loooov för att helgen är nära nu.
