7+0 Den mest olidliga väntan av alla
Jag har genomlevt mycket vänta de senaste två åren. Väntan på mens, ägglossning, semesterstängd klinik, VUL, äggplock, testdagar osv osv. Men ingenting har varit så fruktansvärt som det är just nu. Blodet i helgen skapade panik i vårt läger, dock har det inte blödigt något mer sedan dess.
Vi ringde ferten igår för att höra vad de hade att säga och förhoppningsvis tidigare lägga vår tid för VUL. Men icke, de rådde oss att vänta till den inplanerade tiden (25/4) för att inte skapa mer oro om hjärtslagen inte syndes än (hallå? borde inte hjärtat börjat slå vid det här laget?) Tur för personalen att de är så rara så att det på något vis känns som ett okej beslut. Sköterskan sa också att det var väldigt vanligt att få liten blödning av lutinus som kan krocka med
något blodkärl därinne någonstans. Vad vet jag?!
Vi härdar ut, räknar dagar och övertolkar min kropps alla signaler. Bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan.
Imorrn åker vi till finaste ön och flyr från den stundande 30-års dagen. Kände inte för att fira just nu utan blir perfekt med liten stuga tillsammans med J och lillhunden. Kanske ger det lite kraft inför nästa vecka?!
Usch vad jobbigt att vänta!! Men som sagt - det är jättevanligt med blödningar tidigt i graviditeten och skönt att höra att det inte kommit något mer! Så vitt du vet så är du fortfarande GRAVID, försök att hålla fast vid det under väntan. Tänker på er!
