hormonerna anfaller!
Alltså..vilken vecka. Har gått i dvala från morgon till kväll. Slocknat klockan 21 och sovit som en sten hela nätterna. Inte orkat träna, inte orkat laga mat. Ätit var tredje timme för att inte börja må illa. Jösses. Idag när jag var inne och prattde med en kollega om en jobbig grej på jobbet kände jag tårarna komma, Hallå liksom ?! har väl aldrig någonsin hänt att jag gråtit på jobbet. Det är sannerligen inte BARA med detta men samtigit om jag någon sekund känner mig "som vanligt" blir jag livrädd för att Ärtan inte lever där inne. Tack och loooov för att helgen är nära nu.
Kommentarer
Postat av: Lyckan
Känner igen det där: så fort jag inte mådde skit eller inte kissade på natten (som jag började göra efter ett tag) blev jag livrädd! Och när illamåendet lade sig blev jag orolig istället för glad. Först i alla fall, sen vänjer man sig vid att symptomen varierar lite från dag till dag. Har haft ett par lugna veckor men nu i vecka 14, världens växtvärk och illamående till och från igen! Ocv uppkörd i magen.... oj oj. Växtspurt? Jag måste också äta typ varje/varannan timme för att känna mig ok... Känns som om vardagen kretsar kring mat och toalett...haha!! Precis så blir det ju när bebisen kommer också! ;) Hoppas den stora tröttheten släpper snart, den är ju förlamande!
Svar:
regnbagsbebbe.blogg.se
Trackback
