Bebisinflation!
Den här veckan har fler i vår bekantskapskrets fått barn. Jätteroligt men det är inte så att vi har så mycket vänner att de föds flera barn i veckan jämt ;) Mycket märkligt sammanträffande bara.
Framförallt har jag gått på helspänn eftersom en mycket nära vän fått sitt första barn efter en väldigt lång förlossning. Det är den första av mina riktigt nära vänner som fått barn. Det känns speciellt och härligt. Så fort de har kommit hem ordentligt ska jag minsann dit och ta mig en titt på den lilla grabben.
Jag och J har varit väldigt lugna och ostressad när det kommer till vår egen bebistillverkning men det är inte utan att livmodern tar ett extra skutt när det är bebisar på alla håll och kanter.
Annars går den här veckan sjukt segt. Inte kul att behöva jobba två veckor på mitt "gamla" jobb iväg från J innan jag kan börja på det nya i samma stad. Man kan skulle kunna tro att vi skulle behöva en paus efter fyra veckors semester tillsammans, fast det känns faktiskt värre än vanligt. Men snart, snart kommer vår vardag ihop igång på allvar. Tills dess fokuserar jag på att träffa vänenr och familj så mycket det går medan vi befinner oss i samma stad.
Nya tag efter semesterlunk
Bebisproduktionen har stått stilla. Jag tog om blodprovet som planerat och resultatet på det provet var helt normalt (!) ingen PCO alltså. Mycket märkligt men tydligen kan det klinga av med åren. Ja känner mig dock inte helt säker på min ägglossning med tanke på oregelbundna blödningar,. Men det kan ju ialfl inte vara negativt att provet var normalt ;)
På måndag ska vi träffa kuratorn för samtal. Lite hispiga är vi. En timmes samtal var för sig och en halvtimme tillsammans är inplanerat. Det låter galet länge och ingen av oss har egentligen någon aning om vad som kommer att avhandlas. Någon som varit med om sådant samtal som kikar in här kanske?
Det känns pirrigt och förväntasfullt nu. Det börjar dra ihop sig på allvar. Ägglossningstestet gav dessutom utslag i förrgår till vår stora glädje.
Sambo på heltid!
Idag packas övernattningslägenheten ihop för gott. Det är slut på det två år långa pendlandet mellan olika städer. Även om det känns läskigt att flytta ifrån alla vänner och familj känns det hur härligt som helst att äntligen få en heltidsvardag ihop. Fast vardagen får vänta tills efter semestern!
Först bär det av mot föräldrarnas sommarstuga och sedan är planerna ganska öppna. En sväng till Sthlm blir det särkligen annars får vi se lite hur vädret blir. Det vore schysst att komma iväg en vecka utomlands men inget är spikat. Rätt skönt att ha möjligheten att få vara lite spontan, vardagen är så inrutad ändå annars med jobb och alla måsten.
Semster, blodprov och PCO.
Innan augusti måste jag (E) ta nytt blodprov. Vet sedan tidigare att jag haft en släng av PCO men inte eftersom jag inte lidit särskilt av det eller tänkt skaffa barn har jag inte fördjupat mig så mycket i det. Iallafall så var mina hormonvärden något förhöjda och läkaren ville ta nytt prov för att säkerställa hur det står till. Jag känner att jag skulle kunna oro ihjäl mig över detta men försöker tänka att det finns mycket hjälp att få om det skulle bli krångligt. Det är ialfl så att vi bestämt att det är jag som ska göra ett försök att bli gravid och bära barnet.
Under sommaren ska ägglossningen försöka kartläggas och har jag lyckats få utslag på stickorna en gång. Känns bra även om jag vet att det inte är några garantier för ägglossning om jag nu har PCO.
Vi kommer nog försöka att inte fokusera helt på allt det här under sommren utan samla kraft inför hösten när allt drar igång på allvar. Kuratorsamtalet är inbokat i augusti. J är klok, hon säger hela tiden en dag och en sak i taget och lyckas betydligt bättre med att leva efter det än vad jag gör. Hennes inställning gör mig lugnare!
Dags för röjning av ett stycke väldigt stökigt skrivbord!
Början på en resa..
Ett första besök på USÖ har gjorts, prover har tagits. Efter mycket velande fram och tillbaka har vi bestämt oss för att vi kommer att börja där. Mycket för att det är praktiskt och nära men också för att det verkade möjligt att även genomföra syskonförsök där, oavsett vem av oss som kommer att bära barnet.
Drömmen är en från varje mage.
Annars är vi två tjejer i 30-års åldern som efter två år i varsin del av landet har sammanstrålat i Örebro. Det känns fantastiskt och vi njuter av varje sekund vi får spendera i vårt lilla radhus. Eller ja..hur hurtigt lät det där. Livet har väl sina upp-och nergångar även i vårt lilla radhus.
Här kommer vi mestadels skriva om vår resa mot att bli tre i vår lilla familj men det kanske smyger sig in lite vardag, renovering och andra tankar som uppkommer på vägen.
Vi kommer att vara lite anonyma såhär i bloggen tillsvidare eftersom våra vänner och familj inte är helt insatta i våra planer även om de spekulerar för fullt:)
Skriv gärna en rad om du tittar förbi. Vi skulle tycka om det!
Hälsningar
J & E
