Fredagstankar..
Det var ett drygt ett år sen jag flyttade hit nu. Det är en ganska lång tid. Kanske är det på grund av att läget är som det är just nu, kanske är det hösten , kanske är det...tjaa inte vet jag. Känner mig hursomhelst rätt ensam. Saknar närheten till mina vänner och mina föräldrar och det självklara vardagliga umgänget. Saknar också som jag skrivit tidigare att ha människor i mitt liv som förstår det vi går igenom.
Det känns tungt och jag det är så många "nya" känslor att deal med. Vet liksom inte vad jag ska göra åt situationen. Hålla ut kanske? Vad finns att göra egentligen?
Den här bloggen är en smula gnällig just nu. Jag är osäker på om det är rätt att skriva ut sådant här men nu gör jag det iallafall.
Dagens sanning och min beskärda del av att fläka ut mina känslor på nätet...
Kan känna igen mig i delen om att kunna prata med andra. Känner en speciell längtan efter att prata med sådanna som redan gjort ivf resan..
Det är HELT rätt att dela allt du känner här på bloggen. Det var min räddning när allt var jobbigt. För precis som du säger så är det ju väldigt få som kan första vad man går igenom.
Sen så tror jag att dina sköldkörtelvärden kan vara det som spökar mycket. Man kan bli otroligt deprimerad när de är ur balans och man håller på och ställa in Levaxinet. Så prata massor med kärleken och prata med din doktor om hur du mår.
Stora kramar till dig!
