Regnbågsbebbe

Det här är ju så himla spännande men outhärdligt. Igår gjorde vi äntligen vårat första försök. Mycket speciell känsla att ligga och titta på en skärm hur katetern fördes in. Osannolikt. Trots att vi känner till den inte alltför roliga staistiken kan vi inte låta bli att hoppas att det kanske tar sig.  

Jag inser att allt jag sagt förut om väntan bara är strunt i jämförelse med detta. Det känns som oändlig tid tills vi får svar på hur det gick. Nedräkningen har påbörjat! :)