Regnbågsbebbe

Nu har det gått nästan en vecka sen försöket. En lång vecka måste medges. Känner mig precis som vanligt förutom en grym förkylning som tagit över hela mig. Vi tänker försöka hålla oss en vecka till innan vi testar. Hoppas att dagarna rullar på nu bara.

Tack alla ni för peppande hälsningar. Vi blir så glada! Det är dessutom så roligt att få vara med och följa era resor!

Det här är ju så himla spännande men outhärdligt. Igår gjorde vi äntligen vårat första försök. Mycket speciell känsla att ligga och titta på en skärm hur katetern fördes in. Osannolikt. Trots att vi känner till den inte alltför roliga staistiken kan vi inte låta bli att hoppas att det kanske tar sig.  

Jag inser att allt jag sagt förut om väntan bara är strunt i jämförelse med detta. Det känns som oändlig tid tills vi får svar på hur det gick. Nedräkningen har påbörjat! :)

Den här veckan kunde inte börjat bättre! Utslag på stickan imorse. Jag stod i duschen och väntade på att stickan skulle tänka klart och blev tvungen att med både tvål och schmpoo springa in i sovrummet och hojta glad gubbe till J. Nu har vi precis varit och gjort ett ultraljud, äggblåsan har växt och är nu 16.5 mm.

Imorrn kör vi. ÄNTLIGEN!!!!
Tid för insemination är bokad och nu finns INGA hinder. Som vi väntat på den här dagen och mer väntan lär det väl bli framöver men just nu spelar det ingen roll. Vi unnar oss att bara bara vara glada just nu.

Vi hoppas på att imorgon ska vara vår lyckodag!

Vi tröttnade på att vänta, kontaktade sjukhuset och fick en tid för att kolla upp hur saker och ting låg till. Vi var väl lite halvt inställda på någon form av meducin för att få mina inre organ på spåret. Undersökningen visade ialfl att det var en äggblåsa som var större än dom andra (9.5mm) Läkaren trodde att den kunde vara på gång. Även slemhinnan såg ut som den skulle. Vi fick välja vilken väg vi skulle ta, antingen kolla igen på måndag och börja testa med ägglossningstest till helgen eller försöka med medicinering. Med tanke på all väntan vi har väntat så tycker vi att en vecka till varken gör till eller från. Min kropps sista chans att klara sig på egen hand med andra ord.

Hoppfull stämning här hos oss nu igen. Är det våran tur att få försöka nu äntligen?



För säkerhets skull kollade vi även upp när kliniken skulle stänga under sommaren så vi inte får en chock nu igen. Vi fpår väl helt enkelt tajma vår semster med deras om det inte tagit sig innan dess..

Ingen ägglossning, ingen mens. punkt. Med andra ord här händer ingenting på bebisproduktionsfronten.
Egentligen är det ju rätt ironiskt. Det var över ett halvår sedan min cykel var längre 30-38 dagar och jag har som jag skrivit tidigare fått utslag på ägglossningstesten ungefär samma dag varje månad. Nu när det äntligen var dags så: NADA!

Vi inväntar alltså min bortsprungna mens, igen. Frågan är när den nu tänkte komma. Den som lever får se.
UNder tiden bryter vi ner gammalt kakel, lägger golv och tänker på annat, för vad annat kan man göra?!