Regnbågsbebbe

Det är allmänt känt. Jag har världens sämsta tålamod. Det börjar kännas nu, den där kliande känslan i kroppen. Nu måste vi ta ett steg framåt. Jag längtar! kanske hänger det ihop med att sommaren är slut och att hela hösten känns som en enda grå deg av tid. Inte tid fylld med roliga upptåg och spontanitet utan vanlig vanlig vardag. Jag gillar vardag men tycker arbete tar upp för stor del av min vakna tid. Och så denna längtan som växer och väntan som blir värre. Jag inser att den dessutom bara har börjat, realist som jag är.

Mitt bergodalbanepersonlighet har dock en ganska god självinsikt som säger mig att jag på fredag eftermiddag kommer att vara glad som en speleman. En helg med både hemmamys och en tur till storstaden för att träffa vännerna. Och sen..jaa..då borde mensen snart vara på intågande. Ja..den här vardagen.