Regnbågsbebbe

Det är allmänt känt. Jag har världens sämsta tålamod. Det börjar kännas nu, den där kliande känslan i kroppen. Nu måste vi ta ett steg framåt. Jag längtar! kanske hänger det ihop med att sommaren är slut och att hela hösten känns som en enda grå deg av tid. Inte tid fylld med roliga upptåg och spontanitet utan vanlig vanlig vardag. Jag gillar vardag men tycker arbete tar upp för stor del av min vakna tid. Och så denna längtan som växer och väntan som blir värre. Jag inser att den dessutom bara har börjat, realist som jag är.

Mitt bergodalbanepersonlighet har dock en ganska god självinsikt som säger mig att jag på fredag eftermiddag kommer att vara glad som en speleman. En helg med både hemmamys och en tur till storstaden för att träffa vännerna. Och sen..jaa..då borde mensen snart vara på intågande. Ja..den här vardagen.

Det blev en glad gubbe på testet i morse. Lika roligt varje gång. Sitter och räknar dagar i appen på Iphonen för att föröska komma på när det är dags för mens igen. Precis som om det skulle vara någon ide så oregelbunden som den är. Men ialfl.

Vi är just nu i valet och kvalet om vi ska berätta för våra föräldrar att vi är startgroparna. Vi vacklar fram och tillbaka men känner lite att det skulle vara skönt att låta dom få ställa alla eventuella klumpiga frågor nu innan, så dom är färdigberarbetade när det väl är dags. Ingen av oss tror iofs att det kommer bli några problem men det känns ändå väldgt viktigt att ha dom med på tåget eftersom vi båda har nära relation med våra familjer.

I helgen har vi äntligen lyckats få till vårt vardagsrumsgolv, det är inte helt färdigt men vi har kommit betydligt mycket längre efter en period av total omotivation. Fint blir det nog till slut ialfl! dagens extrema gråväder gör det omöjligt att låta bli att känna att hösten är nära nu. Óm jag någonsin får möjligheten kommer jag att spendera vinterhalvåret långt bort från Sverige.


Hoppas ni som kikar får en fin dag!
//
E

Nya jobbet har dragit igång. Det suger min energi bara att lära mig hitta i lokaler, lära mig rutiner och hålla ordning på alla nya människor. Såsmåningom sätter det sig säkerligen och förhoppningsvis kommer jag även att lyckas utföra en och annan nyttighet vad det lider.

Äggledarspolningen var planerad till torsdag. En torsdag när jag absolut inte kan vara borta från nya jobbet eftersom en hel massa viktigheter ska bestämmas. Visst skulle jag kunna sjukanmäla mig men det skulle bli så jobbigt för mig själv att hämta igen det jag isåfall skulle missa. Med andra ord: äggledarspolning får vänta tills nästa månad eftersom det var omöjligt att få någon annan tid inom de aktuella dagarna.

Jag känner mig en smula besviken men känner ändå att det var rätt beslut. Återigen lyssnar jag på min kloka kvinna som håller om mig när jag är trött och besviken och säger att vi inte har bråttom.

Så here we go again. Kissning på stickor fortsätter i väntan på nästa mens.