När det vänder.....
En mörk kulen måndag på kontoret. Och plötsligt vänder det. Värdet har gått ner från 8.5 till 2.4 vilket betyder att IVF-försöket blir av. Äntligen något som går vår väg, äntligen äntligen äntligen! Vi började med puregon i förrgår och ska på ultraljud på fredag. Lycka. Känslan av att vilja springa genom korridoren och skrika ut de goda nyheterna till allt och alla. Tror dock det är bäst jag låter bli Jag skriker av mig lite här istället, mer social accepterat på det viset :)
Tillökning i familjen...
Det har varit en liten paus här i bloggandet. Dock ej på grund av den trista situationen kring min kropp och allt som tilhör. Vi har nämligen fått tillökning i familjen. En brun liten hundkille på 8.5 vecka flyttade hem till oss i lördags. Vi är så nöjda över vårt beslut och han är världens finaste. Vi har alltid pratat om att skaffa hund men tänkt vänta tills vi skaffat barn. Insåg att vi inte ville vänta bort hela livet och gjorde slag i saken.
Just nu är det fullt fokus på att O ska bli rumsren. Man kan säga att nattsömnen är det lite sioså med men det är han värd.
Sista ppiller dagen är på söndag och nästa vecka ska jag ta nytt blodprov. Håller alla tummar vi har!
Planeringsmötet
Ja jösses vilken förmiddag detta har varit. Hjärnan är överhettad av information om olika datum och sprutor hit och dit. Tydligen hade testetresultatet ang. mina äggreserver (det hade någon snygg förkortning) kommit på villovägar så nytt blodprov togs. Tydligen var mitt köldkörtelhormon lite i överkant vid förra testningen dessutom, fast inom normalzon så läkaren ville kolal det igen så det inte gått upp. Hoppas verkligen inte det för då kan saker ocht ing bli fördröjda igen. Det är verkligen mycket med det hela just nu...
Hur som helst jag ska sluta svamla. Imorrn börjar jag med Provera, sen ppiller för att bromsa upp saker och ting. VUL någon gång där i krokarna och sedan sprutor. Äggplock förväntas bli någon gång v.49-50 så det är ett tag kvar.
Meeeen som den överhurtiga barnmorskan sa..NU KÖÖÖÖÖR VI
Tre år....
För tre år sedan visste jag inte ens hur du såg ut. Jag visste inte att du menade mössa när du sa hatt eller att du hade stora svårigheter att uttala namnet på mitt yrke. Jag visste inte att du hade den bästa famnen att vila i eller att du var väldigt kittlig på halsen. Kanske kommer vi så småningom tillsammans att få lära känna en ny liten person som får vara en del av vår familj. Oavsett vad som händer så kommer det alltid att vara du och jag. Nu tre år senare vet jag det.
Vem vill flytta?!
Ibland så tänker jag att jag skulle vilja ha er alla i samma radhuslänga som oss. Tänk vilken lyx att få ha den närheten till människor som förstår, känner igen och går/har gått igenom liknande saker. Ibland känner jag mig bara så...annorlunda...
negativt..igen
Ja så kom då testdagen. Kan inte påstå att jag blev särskild förvånad över att testet viasde negativt men ändå: besvikelse. Det är så härligt de här veckorna när det finns lite hopp och en möjlighet. Nu är vi tillbaka på jorden igen och får ladda om och ställa in oss på IVF. Känner att jag inte jättebra koll på det här med IVF (än) men bävar för alla hormonor som ska in i kroppen. Jag som tycker det varit jobbigt med provera och pergo. Men men vi gör självklart allt vi måste för att kanske, förhoppningsvis, någongång bli tre i familjen...
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
15.8 mm. så förbannat snygg svart cirkel på skärmen. Vänstra äggstocken borde få diplom!!!
Nu kör vi. Kommer att köra tester fram till fredag, morgon och kväll om ägglossningen kommer spontant. Om inte annat så kommer vi ta ovtitrellsprutan på fredag vid lunch och insemination på lördag 10.30.
Det känns så underbart och vi är sjukt glada över att äntligen få göra ett försök till. Vi hoppas på att ägget håller sig till på lördag då har vi lite större möjligheter att göra dagen till något mysigt. Planen är att liksom förra gången starta med frukost på något hotell i stan och sen ta oss vidare till sjukhuset.
Tänk om det äntligen är vår tur nu......
2x10 mm
Vi startade veckan med ett besök på ferten igen för ultraljud. Den tredubbla kuren pergo har varit tuff för mig (OCH för J) Jag har haft hemska humörsvängingar, sovit dåligt och känt mig deppig. Dessutom svettas jag floder. Hur som helst. efter förra besöket när läkaren sa att det kunde vara så att kvinnor blir immuna mot pergo efter några kurer så hade vi inte speciellt höga förväntningar. Vi blev därför glatt överraskade av att se att det fanns två äggblåsor på gång. En på varje sida 10 mm styck. Nu hoppas vi självklart på att någon av dem kommer att växa till sig till på onsdag då vi ska tillbaka igen. Vi kan behöva lite medgångar för just nu är det rätt tufft....
Tummarna hålls igen..
Fortsätter på det västerländska spåret.
Igår besöket vi akupunktören. En vänlig kineisk man i sina bästa år. Vi pratade engelska med varandra och när han frågade mig för tredje gången om jag var gift förstod han äntligen att J och jag var ett par och fnissade glatt. Besöket ledde dock inte till mer än att han rådde oss att ta kontakt med en kinesisk doktor i Stockholm som kunde skriva ut kinesisk medicin (?) och sen eventuellet kombinera detta med akupunktur.
Tjaa..det var värt ett försök.. men vi kommer inte åka till Sthlm och leta reda på den däringa läkaren.
På söndag kör vi igång med pergo igen. Ett sista försök. J prtatade med sjukhuset igår och fick höra att vi förmdoligen kommer bli kallade till planeringssamtal inför IVF redan i september. Alltid något!!
Akupunktur?!
Fredag och första jobbveckan går mot sitt slut. Det har känts ovanligt tungt att börja jobba i år. Vet inte riktigt varför. Hoppas att det bara är tillfälligt och att det vänder men jag är inne i en fas där jag funderar mycket på framtiden. Är det verkligen det här jag vill göra? Vad annat skulle jag kunna tänka mig osv.
Vet inte om det hänger ihop med alla funderingar på barn och bebistillverkningen....hursomhelst...
Har läst en del på nätet om PCO och hittade en intressant svensk studie om att akupunktur och fysisk aktivitet har bevisad effekt. Jag har aldrig tidigare intresserat mig för alternativmedicin (om nu akupunktur till hör den kategorin?!) men jag och J pratatde om det och bestämde oss för att göra ett försök. Tid är bokad hos kinesisk akupunktör för konsultation. Vi får helt enkelt se vad han säger och ta beslut om vi vill prova efter det. Måste erkänna att det känns lite flummigt och kanske en smula desperat men jag ska försöka ha ett öppet sinne till det hela. På torsdag ska vi iallafall dit.
Ska bli skönt med helg och hoppas på lite sommarvärme för att kunna åka och bada. Annars är det kräftskiva hos goda vänner och pyssel hemma som är planerat för vår del.
Är så glad över att läsa i era bloggar om alla magar som växer och över de bebisar som tittat ut. Det ger hopp!
Försök i väntan på
Gårdagens besök visade (föga förvånande) att inget ägg hade växt sedan sist. Den här gången var vi inställda på det och blev inte lika besvikna. Vi pratatde om hur vi ville gå vidare och det visade sig att det var möjligt att göra ännu ett försök med provera och pergo samtdigit som vi står på väntelista för IVF. Det betyder alltså att väntan inte behöver bli en väntan full av ingenting, utan att jag faktiskt får möjlighet att knapra lite härliga tablteter under tiden. Tror inte jag vågar hoppas på mer än så just nu, speciellt inte eftersom läkaren sa att de ofta såg att kvinnor blev "immuna" mot pergotime efter några försök. Nu ska jag ialfl äta trippeldos den här gången men som sagt, läkaren lät inte särskilt hopppfull. För oss känns det ändå bättre att göra något, att ialfl ha en liten möjlighet, än att vara i ett vakum i tre månader.
Vi var på vippen att gå igång fullständigt och totalt byta spår, åka till danmark och försöka göra IVF där men nu när några dagar har gått och vi har lugnat oss lite känns det annorlunda. Vi ger sjukvården i Sverige lite mer tid.....
Andra provera tabletten idag. Nu rullar vi igång igen. J har skyddsutrurtning på och är beredd på mitt underbara Provera-humör som brukar infinna sig efter några dagar hehe.
Sommar-update
Allting ordnade sig jättesmidigt. Nya kuren av provera och pergo ligger i köksskåpet och väntar. Planeringen är att tajma med att ferten öppnar igen efetr sommarstängningen. Paus från allt vad hormoner heter fram tills 14 juli med andra ord.
Hoppas på att slippa migrän under semestern men inser att de troligaste är att jag får stå ut fem dagar (vid pergon) Tyvärr sammanfaller dessa dagar med vännens bröllop. Orkar inte ens oroa mig för hur det ska gå, hänga med bruden under dagen, vigsel, hålla tal fest. Det får bara lösa sig. Kanske börjar någon liten del av mig att inse att det inte går att ha kontrollbehov i den här processen...
9 dagar kvar innan planet lyfter mot Turkiet. När vi bokade tyckte vi att det kändes lite smågalet men eftersom prio är bebistillverkningen så vill vi inte boka utomlandsresa i höst som kan krocka med både det ena och det andra. Så..varför inte passa på när ferten har stängt. Eftersom bara ett fåtal av våra nära och kära känner till vår bebisplanering finns det en hel del som tycker att vi är fullständigt galna som åker till Turkiet mitt i sommaren. Vi bjuder på den! :)
Och förresten...solen har ju inte varit så närvarande som man kan önska hittills.
Hoppas ni som kikar förbi har en jätteskön sommar!
Negativt.
Jaha. Försökte mig på att srkiva ett inlägg igår men det verkar ha varit i knasigt i samband med blogg.se uppdateringar. Inga spännande nyheter att delge ialfl. Fick negativt när vi testade igår och idag kom mensen.
Ärligt talat känns det rätt deppigt den här gången. Jag hoppas att vi kommer landa på fötter och blicka framåt snart igen. Men jag kommer behöva en dag eller två känner jag. Idag är det en vanlig sketen måndag med regn och rusk. Inga föhoppningar kvar och ingen bebis. Den mysiga helgen med paddling, sol och bad känns avlägsen.
Vi behöver semester. 3 veckor kvar till Turkiet, Öland och Stockholm. Förhoppningsvis ger det massor med ny energi. Vi kommer kontakta sjukhuset idag för att föröska få pergo utskrivet så vi kan börja en ny sväng (den sista innan ivf) på en gång i augusti. Hoppas det går att lösa lite smidigt så det inte behvöer bli ett allt för långt uppbehåll...
känner absolut ingenting..
Inte för att jag vet hur det ska kännas,men jag käner mig inte det minsta gravid. Orkar faktiskt inte analysera detta. Har en galet positiv människa vid min sida. J har bestämt sig för att tro att jag är gravid till motsatsen har bevisats. Jag är betydligt mer skeptisk.
Värmevallningarna har hållt i sig efter ovitrellen och jag har varit sjukt trött. Ska faktiskt bli lite skönt att inte ha massa hormonor i kroppen under sommaren och ta nya tag i hööst om det blir negativt. Behöver nog känna mig lite "som vanligt" igen och ha semester.
Det har varit ett galet läsår med nytt jobb, ny stad och bebisverkstad. Det börjar så smått ta ut sin rätt.
Nedräkning till helgen och test. 5 dagar kvar.
Och till semester. 4 veckor kvar.
Nu så!
Nu är det gjort! Igår morse startade vi igång dagen med en hotellfrukost. Vi tyckte att det var den perfekta uppladdningen.Efter frullen åkte vi till sjukhuset. Hela avdelningen var nersläckt och mörk och det vara bara vi och läkaren på plats. Kändes jättemysigt att vara dr en lördag med full fokus på det vi skulle göra, istället för att stressa fram och tillbaka till jobbet med andan i halsen.
Inseminationen gick fint och det verkade som att ägglossningen var som den skulle. Nu börjar nästa väntan, den där längsta. På midsommarafton får vi veta hur det gick. Ska försöka att inte känna efter allt för mycket...
Om att njuta när tillfälle ges
Jaaaaaaaaaaaaa. Yesyesyes! Hurra! Affirmationer om strutsägg har gett resultat. 17.5 mm LYCKA! På lördag blir det försök och imorrn ska J få äran att spruta in ovitrell i min mage.
Vi är sjukt glada över att få göra försök nr 2. Sjukt glada!
En cirkel på skärmen...
Dagens glädje är en svart rund cirkel på en bildskärm. En cirkel på 12 mm.
En cirkel i vänster äggstock och en slemhinna som ser ut som den ska.
Tack tack tack för det beskedet.
Nu hoppas vi att den växer till sig och blir ännu större och finare.
Återbesök på torsdag för ny mätning.
Lite hopp igen!
Ett år, bara början?
För ett år sedan veckopendlade jag fortfarande. Varje stund längtade vi efter att våra gemensamma liv i det gulliga lilla huset skulle börja på heltid. Jag fick till slut nog, sa upp mig utan att veta vad jag skulle göra i den nya staden. Plugga magister? Jobba extra? Få ett jobb?
Allting löste sig ändå fint och jag fick det jobb jag helst ville ha.
I samma veva blev vi kallade till första besöket på sjukhuset.Vi hann dit på första undersökningen innan det stängde för sommaruppbehåll. Tänk, ett helt år har gått och fortfarande känns det som om vi bara är i början av den här resan.
Vi pratade om det häromdagen. Vi tycker båda att det känns som att vi alltid kommer att "springa" på sjukhuset. Det är overkligt att tänka sig något annat.
Så mycket har hänt under det här året. Hela mitt liv ser helt annorlunda nu mot då. Många val blev rätt och bra, jag älskar vårt gemensamma liv och vårt mysig hus. Och jag hoppas att jag någonting slipper en vardag med en massa sjukhusbesök.
Sista pergodagen idag. Tisdag: VUL. Är så sjukt nervös för resultatet redan nu.
Dessa hormoner i värmen.
Det är mindre kul just nu. Provera-kuren är avslutad. Jag har fått mens och börjar dubbla dosen pergo på måndag. Bra så. Meeeen den här värmen, vad hände?! Jag vanligtvis ÄLSKAR sommaren och värmen. Brukar inte få nog. Men just nu håller jag på att smälla av. Jag svettas konstant och mina händer och fötter är svullna. För att kunna sova på kvällarna har jag en blöt kall handduk över mina fötter eftersom det pulserar av värme i dom.
Man skulle kunna tro att vi flyttat till något land långt bort från Sverige men ack nej. Någonting gör min kropp galen. Mitt humör är helt upp och ner. Helst skulle jag vilja ligga och skvalpa på en luftmadrass på nåt vatten någonstans. Långt ut från land.
Andrum på Öland.
Efter en bilfärd med mycket trafik köer är vi äntligen framme på fina underbara Öland. Det här har varit mitt andrum så länge jag kan minnas och min egna lilla lilla stuga är den tryggaste plats jag vet.
Vi ska titta på havet, äta god mat, sova länge och bara vara hela helgen. Så GALET skönt. Har ställt alarm för att komma ihåg proverna för nu tänker jag koppla bort alla tankar de här dagarna. Så mycket som det nu går.
Jag och vi önskar er alla en jätteskön helg!!
